En spontan gåva

Ikväll har jag och Lotta varit på en sk harmonikväll. Meditation, healing och andliga budskap. Helt otroligt. Vilken upplevelse.

Mot slutet av kvällen så fick var och en mediala budskap.
Hon kände genast in min trötthet. Min ”totaljordning ” som om jag sitter fast i marken. Det är liksom jobbigt att bara andas ibland. Kroppen är som en åldring och jag kämpar emot. Det ska jag inte göra. När jag är så trött så healas jag, jag läker mig och ska göra just det som kroppen skriker. Vila.
Jag har en ryggsäck med många svåra saker som tynger. Jag behöver läkningen. Det är mycket nu.
Jag ska sluta slå på mig själv. Inte pressa mig som jag gör. Jag ska låta mig vara. 
Jag behöver jobba känslomässigt med mig själv för att komma vidare men ta det lugnt. Över sommaren ska jag i princip lyssna på kroppen. Och återigen. Var snäll mot mig. Tryck inte ner mig. Slå mig inte.
Jag behöver tiden till att bli jag igen. Solstrålen som finns där inne. Hon den glada som har så mycket att ge. Kärlek som glädje. De ”där uppe” berättade hur glad jag är. Egentligen.
Massage skulle kunna vara bra för mig.

Jag hade en äldre tant med mig. En släkting. Hon är med mig, ledsen över att inte ha kunnat vara det förut om åren. Men i tanken har hon varit där.
Jo jag är ganska säker på vem hon är. Jag har två att välja på men jag tror jag vet. ☺
Jag har många med mig från andra sidan. Det känns bra och genast mindre ensamt.

Efter det hela så väntade jag med Lottas väninna medan Lotta själv pudrade näsan. En ur gruppen som jag vet vem det är,  har träffat men inte kan placera kom fram till mig med ett visitkort. Sa att jag vet att vi har träffats men inte var och gav mig kortet. Om jag kommer in och visar upp det kortet så får jag en behandling av henne. Jag behöver den sa hon.  💓

image

Jätteförvånad blev jag. Tackade förvirrat och fick en kram. Vilken fin människa. Vilken fin present. Jag är så glad. Det kändes så fint efter det ganska tunga budskapet. 💕 Fatta vilken gåva. Helt otippat.

Om jag nu bara kan få tag i var jag har träffat henne så blir jag ännu gladare.
Jag visade Genbanken en bild på henne och han kände också igen henne. Kanske vi har träffat henne tillsammans. Spännande. Det ska nog uppenbara sig en dag.

Jag har en del att fundera på. Och känner redan frustration. Det är skit för huvudet tänker oavsett vad kroppen orkar eller inte. Oavsett vad jag gör eller inte så har jag krav på mig. Egna och andras. Vad jag än gör så blir det inte rätt. Jag vill vidare. Komma fram till vem som är jag och vad jag är till för. Vad kan jag tillföra mänskligheten mer än min plats på jorden? Hur går jag framåt? Med vila?
Fast jag vet ju att hon har rätt. De ”där uppe” har rätt. Fast jag vill veta nu.
Alla andra gör ju. De orkar. Massor. En del har det dessutom betydligt värre med allt möjligt. Plötsligt känner jag mig lite veklig. Klen. Okunnig och lite allmänt dålig. Precis tvärtom vad budskapet löd.
Var snäll mot mig själv!
Jag känner mig bojad liksom. Jag vet att det är rätt. Hon hade mer att säga och allt var så rätt. Så spiken i huvudet.
Men alla måsten då? Vila och måsten går inte ihop. Jag måste ju. En massa saker. Oavsett om jag orkar eller inte. För görs de inte blir det fel. För mig eller för andra. Ja. Nä. Det finns att fundera över. Mmm…jag ska bara… Först. 😉

Hur resten av familjen hade haft det när jag varit iväg är en helt annan historia. Det har varit bättre kan jag säga.

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s