Midsommarens små hjältinnor

Plockade inför kvällens happening och ser plötsligt med lite andra ögon det kvarglömda pyntet. På midsommar. Nåja. Har han legat och betraktat så länge så kan han ligga kvar ännu lite längre.

image

Midsommarafton firades helt traditionsenligt helt utan tradition men helt enligt traditionen tillsammans med de väldigt goa vännerna. 🙂
Jo lite traditionell mat blev det. Sill och nypotatis. Är det inte lite knäppt egentligen. Vi bjuder till påskmiddag, midsommarafton och julafton. Fest och kalas och bjuder på… …sill 😯
Alltså allvarligt. Sill. Och var är det kalasiga i det. Jag citerar Hoppochstuds efter att ha haft påsklunch på dagis ”Vi fick rå fisk i vattenfärg! !”
Själv äter jag det inte så jag behöver egentligen inte fundera så mycket. Men ändå. Bjuda till kalas och duka fram rå fisk i vattenfärg… Helknasigt.

När efterrätten skulle fixas fick jag rörande fin hjälp.

image

Vi hade ju en hedersgäst minsann. Jummi var här medan SöstraMi var på ett mera ostädat galej. Denna lille goding sitter just nu och äter frukost och tittar på film på plattan. 💜

Vi åt först ”fattigmansmaten” och när kaffet var urdrucket tog vi de båda hundarna på promenad så de också fick roa sig. Vi gjorde ett stopp på ”vår” grillplats och medan hundar och barn lekte och knackade sten så gjorde vi planer. Drömmar om roligheter. 🙂

Vi hade visst varit borta länge för så fort vi kom hem var det dags att sparka igång grillen och annat som skulle ordnas.
När jag låg bredvid Jummi och läste om spöket Laban hörde jag storgråt nerifrån. Några ord här och där. Oro. Upphetsade röster. Mer gråt.
Bäst att gå ner. Genbanken står med telefonen vid örat, stress ligger i luften och Jullan gråter. Vad händer???

Decibel och Jullan var ute med hundarna i mörkret. De hade gått in på järnvägen och i höjd med fabriken (där Decibels morfar arbetar) hörde de röster.
Någon lös med ficklampa och allt var väldigt misstänkt och spänt.
Tjejerna och hundarna duckade ner bakom slyn och var tysta som möss.
Tjuvar.
Först kom en man ut. Tjejen,  den stora rottweilern stod på helspänn. En man till kom ut från fabriken. Nu kunde inte Tjejen låtsas som ingenting längre och tog i ordentligt. Där någonstans hade också Tiili uppmärksammat det hela och hjälpte till.
De två inbrottstjuvarna fick panik och snubblade ut till bilen och sladdade iväg så gruset sprutade. 
Tjejerna däremot blev så klart jätterädda men hade sinnesnärvaro nog att komma ihåg hur männen såg ut, vad det var för bil och att dessutom byta hund. Tjejen är stark och de tyckte att Decibel var mer lämpad att ta henne hemåt.

Polisen ringdes dit och Decibel fick prata med en i telefon. Han ville veta vad det var för bil om de skulle möta någon på vägen. Först kom en bil och Jummi blev så glad. Det var häftigt tyckte han. Sen kom en till. Det var hundpatrullen och Jummi blev alldeles till sig där han stod och fiskade jordgubbsfiskar i gratängformen. 
Men visst var det tjuvar. De hade kört fram grejer med palltrucken och skulle antagligen lasta det i bilen när tjejerna kom. Med hundarna. Nu fick de inget med sig antagligen. 🙂
Våra små hjältinnor. 💕

image

Långt om länge kom de tillbaka hem. Fulla av beröm från alla. Nerverna höll på att lägga sig men lite speedat var det allt. Bröderna kom innanför dörren hojtandes. -Fan va häftigt! 
Barnen kunde till slut återgå till filmen. Något mera uppjagade men ändå. Jag nattade Jummi och sen fortsatte vi.
Samtal, skratt och roligheter.
Helt enligt traditionen! 

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s