Så fel det kan bli

Jag har varit ordentligt trött ett tag nu. Länge faktiskt. Därför tyckte jag att en stund för mig själv var på sin plats. Slumrade visst till lite, ända tills telefonen ringde.
Pratade klart och dåsade lite igen för att återigen studsa högt av telefonen.
Decibel låg bredvid och slumrade. Tills Hoppochstuds kom…
Där någonstans blev jag duktigt irriterad. Bus och lek javisst. Men inte i mitt rum. Inte i min säng. Jag skickade ut båda två och konstigt nog gjorde de som jag sa. Jag ville bara andas lite, det var dags för en balja kaffe bestämde jag. Bara en liten stund.
Tills tre stycken drar igång nere i köket. Det exploderade nästan i huvudet. Detta är ett sommarlov som kommer att gå till historien. Vi har aldrig någonsin haft så mycket bråk, stök och tjafs syskon emellan. Jag blir galen på riktigt.

Jag stormade ner och talade om vad jag tycker om ett sånt beteende. Jag ska inte behöva vara i samma rum som barnen för att de inte ska hålla på. Inte för att det hjälper men ändå.
Jag la min mobil på bordet,  vände mig om för att sätta på kaffe.
SMACK lät det. Lite för högt för att vara okej. Jag svor. Högt. Plockade upp min mobil och innan jag såg efter visste jag vad som väntade. Just så var det.

Så många fulord har jag inte sagt sen det gick så ”bra” med min goda tårta. Jag satte ansiktet i händerna och förtvivlade en stund. Och svor. Högt och länge.
Hela stora skärmen på min Note 2 sprack. Hela skärmen på min relativt nya mobil. Fulord!! Jag svor lite till.
Dåå förstår ni. Plötsligt händer det.
Decibel ger mig en kram. En lång kram. Hoppochstuds blandar ett glas saft. Sen hämtar han Nutellaburken, tar en stor sked och gräver ut det sista som finns kvar. Och just det är en fin handling för han gillar inte att jag och Decibel tar Nutella med sked och äter direkt. Man gör inte så tycker han. Fast idag fick jag göra det. ♥
Decibel sätter på kaffet och de sätter sig båda vid köksbordet hos mig. Fina ongar!

Nu lärde jag ju mig något när den förra skärmen sprack. Att en försäkring är en bra grej och värd pengarna. Men det gjorde inte det hela roligare.
Jag lärde mig också att tömma mobilen på viktigheter direkt. Så att inte mobilen dör ihjäl helt innan det blir gjort. Därför gjorde jag det genast så fort jag slutat svära. Det var definitivt inte roligt.
Betydligt roligare var att jag fick för mig att få tummen ur bakdelen och testa att koppla in den döjda rackarn till datorn. Den startade visst. Svart och skärmdöd men på datorn kunde jag se att drivrutiner installerades. Jippii och hurraa.
Jag fick tag i alla mina foton och det andra som bonus. Hurraa.
Jag har våndats lite över det med alla mina bilder. Så gick det så lätt. Så dumt att jag inte gjort det tidigare. 

När Genbanken kom hem åkte vi till netonnet och lämnade in den. 
Jag tänkte att det går nog fort det här medan Genbanken sa inte innan vi åker. Killen i butiken sa 2-3 veckor.
2-3 veckor???!!! Allvarligt? !
Jag blev lite trött faktiskt.

Det kan verka lite futtigt att bli så upprörd för en mobil det vet jag. Men jag har verkligen allt i min mobil. Alla bilder. Allt. Jag sitter aldrig vid datorn,  jag sköter allt med min mobil. Bankärenden. Apotekskoller. Mina vårdkontakter. Allt. Jag vet vilket jobb det blir att återställa mobilen. Fixa. Gå till banken för att fixa bank-ID. Igen. Det är straffet för att bärborterna har flyttat på bankdosan.
Dessutom är det alltid en massa som saknas. Jag tycker det är jobbigt och enerverande. Därför blir jag så upprörd. Och att jag inte har råd med krångel. Blää.

Nåja. Nu har vi mixtrat så att jag har en mobil så länge.
Vi köpte en ny. Till Mister vars telefon är sprucken i skärmen men fullt funktionsduglig och har varit sen Genbanken hade den och spräckte skärmen. Misters dåvarande telefon gick sönder så han fick ta den så länge. Nu fick han alltså en ny och jag tar den spräckta tills min är tillbaka.
Skulle någon annan ta sönder sin mobil så har vi ju denna att ha så länge. Spräckt. Fast okej. 🙂

Nu är det dags att sova. Imorgon är det jobb igen. Jag har fått nytt schema och jobbar varje dag igen. Helt bra fast jag blir inte piggare. Det känns inte helt kul heller när barnen har sommarlov och är hemma och får klara sig själva.
Inte för att de inte gör det men det är svårt att slappna av för det kan ju hända en del när jag är borta.
Inte bara för det förresten. Jag vill vara där och ha mysmorgon. Vakna tillsammans och börja dagen från början liksom.
Nåja. Nu är det inte så. Nothing else to be done. Jag har ett jobb. Ett jobb som jag trivs med. Det är minsann inte illa. Så är läget nu.
Dags att sova alltså.

Godnatt folkens. 

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s