Man skulle ju kunna tro att jag glömt

…av hela denna sidan. Det är väldigt lite skrivit den sista tiden.
Det är inte det att jag inte har något att skriva om. Så många färdiga, ibland till och med genomtänkta inlägg jag har i huvudet. Eller hade,  för tyvärr verkar autosaven vara ur funktion.
När jag väl tar fram min platta och tänker skriva ner det så är det TOMT. Borta. Det finns inget kvar att skriva. Eller det finns ju där. Meningar som fladdrar runt. Tankar och formuleringar. Det finns. Men hullerombuller. Inget stämmer ihop med det jag tänkte från början. Jag försöker skriva ner det som kommer men det blir inget av det. Så jag ger upp och gör något annat. Något som inte behöver använda så mycket tankekraft för huvudet verkar ha gått i viloläge. Har gjort länge nu. Ibland känns det som att hela jag är på väg i viloläge. Konstant trött med ett huvud som gått i spinn medan resten lagt av. Jag vill så mycket men orkar inte. Vet inte var jag ska börja. Eller med vad. Eller hur? Huvudet spinner på och har nästan gjort klart både en och flera gånger. Då är det ännu tråkigare för då får jag ju göra alltihopet en gång till. Om jag orkar. Och medan jag gör så är huvudet redan sju massa grejer framför och blandar in oviktigheter i det jag gör.

Idag messade det från jobbet om jag kan komma och jobba. Hela Ullaredet verkar fullt. Jag har redan planer och ikväll ska vi ha gäster. Dessutom är Genbanken inte hemma. Han är på jobb, han har till slut tagit steget och hoppat, och jobbar numera med sig själv som bästa dräng. Han är sin egen. 
Jag vet inte riktigt hur jag löser ev jobb. Eller om jag ens ska jobba. Jag tänker på rumplopporna. Eftersom vi ska ha folk ikväll så bör jag hålla dagen lugn. Det vet jag ju. Fast. Jag behövs på jobb. Och hemma. Och jobb. Där har huvudet fastnat just nu. I en spiral av här eller där. Det känns ju givande. 😉

Kanske jag ska söka igenom storarum så länge. En sniff därinne säger mig att det finns en död mus någonstans. Under soffan kanske eller ännu hellre bakom någon av bokhyllorna. Det är väl Martyn som vanligt. Jag blir tokig på den katten. Han tar in allt och tar det till mitten på trappan till övervåningen. Lever det så dödas det och äts upp och kvar i trappan ligger lämningarna. Går bytet inte att äta så kastas det runt så länge det är kul. Ibland hittar jag det i trappan men ofta tröttnar han och låter bytet gå. Då kan det hittas lite varstans. I bästa fall. Annars luktar det och det luktar riktigt illa. Usch. Idag är en sån dag. Jag får leta upp det och tända en rökelse sen. 😀

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s