Äntligen är hon hemma

I måndags ringde veterinär som planerat om hur Afrodite mår och om hon får komma hem. Det fick hon inte.
Hon hade lite temp på måndagen och rosslade väldigt fortfarande. Hon hade inte heller hostat riktigt som förväntat för att få ut lite av allt från andningsvägarna. Mår hon inte bättre till imorgon skulle de bredda antibiotikan.
Tänderna var kontrollerades och några väldigt vassa kanter hade raspats bort. Bra nog så fanns det inte några sår i munnen. ☺

De undrade en del över om hon haft fångbesvär och över hennes päls, den ser för tragisk ut. Förra året när fällningen tog i, kanske tom innan dess när jag tänker efter, så tappade hon nästan allt. Kvar fanns bara babyfjun. Av någon anledning hade vi vår veterinär till stallet och han fick titta på henne. Jag ville att han skulle skriva ut lite b-vitamin som vi kan spruta i henne. Han brukar inte reagera värst mycket men det gjorde han faktiskt denna gången och hämtade genast från bilen. Hon fick en ordentlig omgång direkt. Vi gav henne ytterligare en dos några veckor senare.
I år är pälsen något bättre, men med vinterpälsstrån på många centimeter. Under har hon samma babyfjun.
Hon fick en b-vitamindos samma dag vi åkte in med henne. Veterinären pratade om något prov man kunde ta men eftersom det var så förra året och som blev bättre så bestämde vi att avvakta. Hon är ju lite i omställning ännu, från uppstallad och täckad till lösdrift och otäckad. Det tog några år för Newt också vet jag. Sen märker jag bättring sen jag slutade vaccinera och hoppas att det blir samma med Afrodite.

Veterinären frågade också om det var okej att göra ett träckprov och en ny sondning av halsen. Absolut sa jag. Självklart.  Resultatet skulle jag få dagen efter när de ringer för ny rapport. 

Decibel tyckte det var skit att hon inte fick komma hem men förstår ju varför så klart. Men kanske imorgon vilket idag blir igår.
Veterinären ringde på förmiddagen. Lite fel tidpunkt,  jag sov efter förnattens arbete. Fast det är ändå skönt att få veta. Det var samma veterinär som när vi först kom in med henne. Hon berättade att det var en helt annan häst än den hon tagit emot tidigare. 😉
Den nya Afrodite sparkade och slog i boxen. Hon var så klart grinig över att stå i box, dessutom utan mat. Kan det bli mycket värre liksom?  För Afrodite,  -nej!

De undrade om jag vill att de röntgar magen på henne. Träckprovet visade på sand i magen. Kolikklockan ringde lite men vi kom fram till att avvakta.  Loppefrön ska hon förstås få och skulle det vara något så tar vi det då. Nytt träckprov ska tas om 4-6 veckor så då får vi väl en fingervisning tänker jag.
Iallafall hade hon ingen temp, andningen bättre och sondningen visade att det såg mycket bättre ut. :mrgreen:

Decibel blev så klart jätteglad. Äntligen. På eftermiddagen packade vi in oss i bilen,  alla som åkte in med henne var med och hämtade henne.
Först fick jag ju den stora äran att lösa ut henne. Som hittat ju sa jag och drog kortet 😅

image

Vi fick veta att hon har blodmask också. Hoppsan. Smittar detta till de andra hästarna också undrade vi. Inte oväntat var ju svaret att det gör det. Vi fick recept för de andra hästarna också.

Vi fick hemgångsråd och ett gäng sprutor och kanyler för antibiotikan. Vårdaren undrade om jag kan spruta. Jag mitt nöt sa nej men vi har en i stallet som kan.
Hur tänkte jag där. Jag skulle ju ta tillfället att få lära mig! 👿
Så dumt. Men jag får la be vår veterinär att visa en dag för det vill jag lära mig.

image

image

Afrodite var betydligt stökigare på resan hem. När vi hämtade henne vid köpet stod hon så lugn,  fast då hade hon stora bomullstussar i öronen. Sånt använder inte jag. Kan det ha betydelse tro? 

När vi kom hem blev det lite fart i hagen. Äntligen är hon hemma tyckte dom.
Hon brunstade lite lätt redan när vi åkte. Pojkarna har inte brytt sig innan men nu var det annat. Lite nyhetens behag liksom.
Newt som anser sig ha första tjing kunde knappt vänta tills hon fick komma ut i hagen.

image

image

image

image

En som inte blev så nöjd med allt spring som blev när Afrodite väl fick komma lös var Hilda. Hon har ju sin lilla Ester att skydda mot farligheter.

image

Som vi skrattade. Newt gick runt Afrodite och försökte se både tuff och snygg ut. Afrodite brydde sig inte, hon var så glad att få äta gräs. Newt gav sig inte. Han svassade runt och stilade samtidigt som han försökte hålla Fabian borta. Fabian hade ju redan luktat och ”smakat på lukten” av sto så han ville ju också visa upp sig. Afrodite tittade inte ens och han försökte mer och mer. Han studsade och skuttade, sparkade och bockade. Titta då. Se på mig. Kolla vad jag kan. Men titta då!  Hela hans kroppsspråk skrek.  Hallåååå. Afrodite bara åt…

Dessa båda pojkarna alltså. Så vansinnigt fåniga de såg ut. Struttade runt och gick efter henne vart hon än gick. De ”snablade ut” och visade så hanliga de kan vara. Newt ställde sig så nära och gnäggade djupt djupt. Han lät nästan som en motor 😉 Jag tyckte att nu får det vara nog med närgångenheten. Jag höjtade högt på honom. Han avbröt sig och tittade på mig. Stött i kanten och tyckte att jag var dum. Men med en suck så ställde han sig en bit därifrån. 
Till slut så var de klara allihopa och det blev lugnt. Var och en gjorde sitt.

image

Nu är hon äntligen hemma igen. Precis som vanligt. Det gillar vi ☺

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s