Små framsteg men så stora

Igår var det första gången faktiskt.
Vattnet är avstängt i stallet efter frosten, matbaljorna var äckliga så vi tog hem och diskade dem. Så klart glömde jag dem nästa gång vi åkte till stallet. Hur ska det gå att få tag i hästen idag tro?
Vilken tur att vi tränat lite det sista jag.

Newt har alltid varit så svår att få tag på i i hagen, det är inte att han inte vill utan han har en väldigt hög inre tröskel att kliva över. Han var klarar av inte att gå fram till människor. Bara sådär kan gå fint men hänger det en grimma i handen så ändras ju läget helt enkelt.
Han är hyperkänslig för med vilken sinnesstämning man kan kommer in i hagen, stressad, lugn, för snabbt, för fel på. Han går i baklås och kan inte komma vidare. Ibland har han fått springa, ibland har det funkat att någon annan försöker, Ibland har han fått en vänta på till exempel sist av alla att gå till in och det har funnits i gånger jag har fått ge upp och hitta på något annat istället.

Till slut kom jag fram till att får han lite skrammel i matbaljan så gick det mycket lättare. Dessutom att inte börja joxa med grimman. Han är rädd om huvud och öronen. Fick jag bara ett grimskaft över halsen på honom så var det lugnt. Men det måste göras lugnt också. På samma sätt varje gång. Jag råkade stå på fel sida och en gång och då blir det fel. Konstigt. Nytt. Otänkbart. Nu hade jag tur den gången att han själv ville in så han flyttade sig själv till rätt sida. En annan gång hade det varit kört. Men samma ritual varje gång så har en fördelen på sin sida. Nu var det ju inte så klart där.
Om jag råkar bli lite stursker och vara så säker på att det går bra för det gjorde förra gången så funkar det inte alls. Han märker direkt på min kropp och sinnesstämning att nu är det annat. Han blir stressad och så blev det med det.

Det sista har det varit lite svårt ett tag. När jag kommit med hans skrammelbalja så har Esterfölet varit alldeles enerverande på för att få hon också. Fick hon inte blev hon sur. Jag fick mota bort fölet på olika sätt fast då blev Newt så stressad att han inte kom. Ny rutin. Decibel grimmade Afrodite så hon vet att hon ska in, la grimskaft om Ester och jag gick runt och pratade med Newt. Detta funkade ju så klart men om jag blir ensam, hur gör jag då?

Jag behövde jobba bort skrammelbaljan kom jag fram till. Eftersom det är den som drar till sig Ester. Och Afrodite för den delen.Så i takt med att jag minskade skramlet så hade jag jag desto mer i fickan. Oj vad godis han har fått. Så två bitar i baljan och sen kunde jag slänga mig bort den. Och ge fickgodis istället. Funkade fint.

Igår glömde jag skrammelbaljan hemma som sagt. Testa på allvar alltså.
Det var mörkt men jag lös med ficklampa på godiset i handen. Och han kom fram!!!  😀 Sakta sakta men han kom. Och samtidigt som han mulade i sig hälsade jag och la grimskaft över halsen. Och så var det med det. Idag gick det lika bra. Det är stort alltså.

Jag har egentligen inga problem med att ha skrammel för att få in honom, han är som han är,  det är svårt för honom,  det får vara det. Men visst underlättar det om det räcker med fickgodis. För det ska han ha. Jag bjuder på det.

Idag blev det lite i rundpaddocken. Bara lugnt och fint. Sen stod han i kanten och jag satte mig i mitten. Och bara satt. Inga krav,  ingen press på, ingenting. Till att börja med var han väldigt förvirrad. Vad gör jag. Men han då? Vad ska han göra?
Sen smög han fram. Sakta. Fick godis och beröm. För det ska han ha.
Han luktade lite. Ju längre tid jag bara satt desto säkrare blev han. Till slut puffade och puttade han på mig. Upp med dig, sitt inte där mer. Jag höll med,  nu var vi klara så vi avslutade och gick in.

För den som har en annan häst så är detta inget konstigt alls, vadå glad för det lilla men för en häst som Newt är detta något stort. Och så får det vara,  sån är han. Lättstressad men med ett särskilt lugn, osäker men ändå säker, så otroligt känslig men så helt fantastisk. Han är allt. Samtidigt. Fast smal är han förstås inte… 😉 Men både fyrkantig och rund. 😛 Helt bäst är han.

image

Igår var han så hemskt frusen stackarn. Han skakade hela han och musklerna var alldeles spända så jag frotterade honom torr,  värmde med ullfilt och sen fick han faktiskt ett regntäcke på sig. Nog för att jag vill ha honom otäckad men det finns gränser. Idag tillät iofs vädret att jag tog av det igen.

image

Med tanke på vår familj så hör ju Newt till autisterna. Sen har vi ju Afrodite då. Adhdråttan. Haha. Hon är som hon är. Alltid på g med humör som en bålgeting. Hon är inte rädd om öronen alls och tycker om handdukar. Hon är som hon är 😀

image

Annonser

Vad tänker du? Låt mig veta.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s