Arkiv

Kallt och helt underbart

I morse var det minus åtta grader när jag skulle åka till jobbet. Krisp i luften och så himla vackert. Jag plockade fram mobilen och övertalade kameran att knäppa åtminstone ett par bilder.

Jag blev änna som lite orolig när jag bara såg två hästar i hagen. Var är Going då? Kikade runt lite och när jag kallade på honom stack han ut huvudet från ligghallen. Han är söt som socker den hästen alltså.

Idag hade jag ett läkarbesök och slutade tidigare. I Falkenberg var det ingen snö alls, gräsplättar som är gröna och nollgradigt. Då känns det extra bra att komma hem till snö och kyla. Kylan i sig är väl iofs ingen hit men så klart en förutsättning för att snön ska bli liggande. Och snö vill jag ju ha. Att köra upp för backen nära hemma är så förbannat vackert.

Annonser

Att tillhöra begåvningsreserven

Ni vet när en tittar igenom flödet på Facebook och på Instagram också för den delen. Alla inlägg med allt fint.

Genbanken, sa jag. Titta på denna bilden. Det är någon som faktiskt har målat den. Förstår du? Hur? Folk kan sjunga. Måla. Teckna. Pyssla fina grejer. Spela diverse instrument. Bygga. Baka. Fixa och ordna. Varför varför kan inte jag göra något sånt. Varför kunde inte jag få någon talang för något. Jag kan ju för f-n ingenting.

Din gåva är något annat svarade Genbanken. Du läser av människor och stämningar. Så många gånger som du har undrat om jag märkt av en speciell grej, eller bara känt något. Och jag har oftast inte märkt minsta lilla. Så många gånger du känt något och det sen stämmer.

Jo så är det nog. Jag läser ibland mellan raderna även på det som inte sägs. Känner stämningar. Känner människor. Deras motstånd. Jo det kanske är en gåva men inte alltid. Ibland kan jag skaka av mig känslor men ännu oftare är jag som en svamp. Det svåra är att veta om det är någon annans känsla och om det är mig den är riktad mot. Känner jag motstånd eller irritation så tror jag genast och omgående att det är mot mig och undrar förstås vad jag nu har ställt till med. Ofta rör det inte alls mig. Många gånger lyckas jag på något sätt stänga av eller åtminstone dämpa mottagningen något. Jag gör mig en egen liten bubbla. Fast så kommer jag hem och då är det som att allt skydd bara faller av och jag är helt oskyddad utan motståndskraft alls. Allt liksom kastas över mig. Jag reagerar på känslan och sen är det kört. Precis hur otrevligt som helst. Både för mig och för andra. Jag försöker att inte ta till mig och framförallt att inte svara upp. Men hur lätt är det att inte reagera på en känsla? Hur lätt är det att sortera bort den inom ett ögonblick, till att höra till kategorin Ovidkommande. Inte mitt.

Jag övar vidare på det.

Idag har Decibel och hennes viktighet varit hemma. Vi påbörjade lite plugg men gick ut med mat till hästarna istället. Mycket roligare. Vi passade på att leda om hagen en smula också. Precis som i morse kom två av tre hästar från storhagen när vi kom med maten. Precis som i morse så kom inte Going. Han kan inte förmå sig att gå över gegghålan. Inte ens maten är motivation nog. Till stora hagen rusar han säkert över, superstressad för att de två andra har lämnat honom.

Precis som i morse ställde han sig vid en av grindarna. I morse hämtade jag ett grimskaft för att ta honom på utsidan av hagen istället. När jag kom fram till honom kände jag tacksamhet. Du vet när en bara vet, känslan fyller bröstet. Jag kände tacksamhet. Tillit. Han kunde slappna av för att jag ordnar detta. Och det gjorde jag. Jag hämtade honom och han kom glatt med. Ikväll gjorde han detsamma när jag närmade mig i mörkret. Ställde sig vid grinden. Ikväll tänkte jag annat och strömmen var avstängd. Vi fixade upp en ny tråd över grusvägen och drog grinden tvärs över samma grusväg.

Jag sa till Decibel att jag öppnar för pöjken så visar du honom rätt. Hennes viktighet följde med mig, helt på eget bevåg. När jag öppnade grinden tog han över och visade vägen till nästa grindhål. Going knatade efter, med samma lugna tacksamhet som i morse. Nöjd att slippa ta sig igenom gegghålan.

Jag vet inte varför han har så svårt för det. Bryr mig egentligen inte så mycket heller. Nu är det som det är och eftersom jag har sätt att hjälpa honom på så gör jag det. Inte konstigare än så.

Nu är det dags för mig att krypa in under täcket. Alldeles för snart ska jag kravla fram ur det. Jag fattar bara inte att det ska vara så svårt att komma i säng i någorlunda tid. Jag vet knappt hur en gör.

Lite snö kom på morgonen och det var halt ute. Decibel som har Tiili med till skolan måndag och tisdag har min bil. Tiili som så lätt blir både stressad och åksjuk har det jobbigt att åka 940. Hon behöver ha sin bur för att känna sig trygg. Jag erbjöd mig dock att ändå ha min bil, den har riktigt dåliga däck. Dubbarna är nedslitna och däcken på gränsen till godkända. Det känns liksom sisådär att låta sitt värdefullaste köra med det även om jag är fullt övertygad om att hon är mer än kapabel. Men nä, hon tar V70n, så tar jag hennes bil. Faktiskt är det ganska nyttigt för mig att byta emellanåt. En blir änna som lite bortskämd med att köra en betydligt tyngre automatare med fyrhjulsdrift. Den sköter sig själv liksom. Hennes känns lite som en vante att hålla reda på. Och det är bra att köra vante emellanåt, för att få lite perspektiv på det hela. Nåja, jag är faktiskt inte dummare än att jag vet att får jag släpp med min bil så hamnar jag en smula längre in i terrängen.

Väl på jobbet så snöade det och jag hoppades att det snöade hemma också. På kvällen när jag körde hem så låg vägen vit och osaltad. Yes.

Efter ett längre uppehåll i bokvärlden har jag börjat lyssna på Storytel igen. Läsa en bok kan jag ju fortfarande inte och har fått lära mig att lyssna. Perfekt i lurarna på jobbet. Det blir ett antal timmars lyssnande och min ”bokhylla” är full av ljudböcker att välja på. Just nu är jag inne faktaböcker, biografier. När jag ändå lyssnar så kanske jag kan lära mig något under tiden. Just nu lyssnar jag på Anne Franks dagbok. Jag började på Omgiven av idioter men den var så förbannat tråkig att lyssna på. Kanske den är bättre i bokform?

Nu har jag duschat och skurat duschen. Det där orangea tvålrestgegget har retat länge nu. Riktigt äckligt. En kan ju tycka att ett ställe där det finns vatten, tvål och schampo borde det inte kunna bli smutsigt, visst?

Jag har så mycket att göra. Måsten och villor. Så mycket borden – så lite tid. När jag är hemma så hinner jag inte åka till jobbet och när jag är på jobbet så hinner jag inte åka hem. Det mesta får jag göra på helgerna som är ett antal timmar för korta. Fast det ordnar sig det också.

Jag behöver verkligen lägga mig, det kan bli en slummernatt. Mister har sån fruktansvärd tandvärk och vandrar fram och tillbaka, borstar tänderna igen och igen och har ONT. Troligen är det en visdomstand vilket kan göra nåt djävulskt ont. En del drar ju till och med ut sina. Över min döda kropp säger jag. Jag har tre som har kommit upp helt men det har inte varit smärtfritt det heller. Den fjärde finns men växer ingenstans. Den är en smula felplacerad och blir det något med den så är det operation som gäller. Fast det är inget alternativ. Den sitter så bra där den är. Jo, det kan mycket väl vara det som Mister har. Är det så kommer det hela snart att vara över. För denna gången. Är det inte visdomständer så kanske en tandläkare bör ta en kik men det beslutet är inte upp till mig. Han får helt enkelt säga till så hjälper vi honom att fixa det. Som det är nu så kan vi inte göra annat än att ge honom piller som inte alltid hjälper så bra. Och avvakta. Och försöka sova.

Theo ligger bredvid mig och spinner, det är så avslappnande och mysigt. Något av det bästa som finns.

Hoppa! Och jag hoppade

Jag har så mycket tankar och funderingar. Jag har så mycket att skriva. Men det är så svårt. Det kunde vara svårt redan förut när det blev för trångt i huvudet. Men trots att jag själv inte tyckte att jag hade så stora svårigheter när jag var blev sjukskriven, (det var ju andras åsikter, – jag var bara jättejättetrött) så har jag visst lite efterräkningar ändå. Läsning och koncentration är sånt. Jag kan inte läsa längre. Alltså jag kan läsa. Det är inte det som är problemet. Men jag förstår inte. Jag kan inte ta till mig det jag läser. En liten text är väl okej men inte mer än så. Jag kan läsa och läsa igen. Och igen och igen men jag kommer ingen vart. Jag får ännu svårare att koncentrera mig och det går sämre och sen tar hjärnan slut och lägger ner verksamheten.

Ordsallad. Det är vad Genbanken säger. Vi åkte bil. Jag ställde en fråga. Genbanken fattar absolut ingenting. Jag ställer den igen. Han förstår fortfarande inte. Inte jag heller så jag ställer den för tredje gången. Inte heller nu kan jag få ett svar.

Ordsallad. Säger Genbanken och jag ställer den ännu en gång. Nu hör jag själv. Min mening innehåller alla ord som ska vara med. Men det är som de små magnetorden till kylskåpet. Man tar den färdiga meningen och lägger i sina kupade händer. Skakar runt och kastar ut på bordet. Inte ett rätt alltså. *där tråden det på den ström är?*

Det är jag och sheriffen i Robin Hood – men in tights.

Jättekonstigt med tanke på hur små mina sjukskrivnings”problem” var. Men det är ändå tillräckligt för att jag inte har hittat ork till att skriva. Det är slitsamt helt enkelt och jag behöver lite pauser emellanåt. Eftersom jag skriver på kvällen så kan hända att jag somnar också. Väldigt ofta faktiskt. Jag som annars brukar ha lite svårt just att somna. Det är bara att starta upp mobilen, gärna där jag behöver tänka eller skriva något. Då dröjer det inte länge innan hjärnan domnar av.

Jo, det fanns väl kanske behov av den där sjukskrivningen ändå, trots att jag inte höll med om det just då. Jag behövde ju bara få sova en natt eller tre så jag orkar både jobba och vara lite människa emellanåt.

Jag och tösasmulan fick för oss att ta en barbackatur i snön på hästarna. Så härligt var det. Och efterlängtat. Jag har inte orkat på evigheter, bara att fodra dom har varit en prövning. Det här måste vi göra om. Sagt och gjort. Dagen efter gör vi om det. Tösasmulan sitter upp. Min tur med pallen. Och där står jag. Utan en aning om hur jag ska göra för att ta mig upp på hästen. Nånstans vet jag kanske men jag får inte till det i huvudet. Tösasmulan talar om att jag måste lyfta benet över ryggen. Jo. Det vet jag nog. Kanske. Men jag kan inte. Jag vet inte hur jag gör. Till slut måste jag lägga mig på ryggen och kava mig sittande därifrån. Vi skrattade. Fast lite orolig för mina funktioner blev jag allt.

Så hur blev det med alltihopet? Jag sökte ju ett jobb under sjukskrivningen. Liten chans på det eftersom de inte behövde folk. Jag fick ändå komma dit på ett möte. Om ifall det skulle bli något i framtiden. Med närapå ångest började jag att jobba igen. Lite lugnt i början men sen körde jag vidare, full fart. Sen började jag lägga märke till vissa små små tecken. Inga bra, för det insåg jag själv att fortsätter jag med detta länge till så kommer jag snart igen att sitta på vårdcentralen och be om provtagning för jag har säkert brister. Och en vecka så att jag kan få sova. Så hur gör jag nu. Jag behöver jobba. Jag vill jobba. Och trivs med mitt jobb. Fast det funkar ju inte. Sen svor jag en aning för att jag inte fått det sökta arbetet och fortsatte.

Den första maj fick Genbanken ett samtal. Att en person har slutat, jobbet är ledigt för mig. Ååh. Wow. Äntligen. Precis vad jag önskadeeet blev ju jättejobbigt nu. Och jag trivs på mitt jobb. Nu funkar det ju så bra. Fast det gör det ju inte riktigt när varningstecken redan finns. Jomen jag vet vad jag ha men inte vad jag får. Ångest och panik. Jag gillar inte att byta arbete. Jag har bett om ett nytt arbete men VAD FAN SKA JAG GÖRA??!

Jag tackade ja, om jag inte hoppar utför det läskiga stupet kommer jag ju i all framtid ångra och undra om jag faktiskt kunde flyga. Jag sa upp mig och vi bokade in ännu ett möte på nya jobbet. Under uppsägningstiden lärde jag upp min ersättare och provarbetade ett par gånger. I början av juni började jag på nya jobbet, nu som industriarbetare. Jag fick dessutom en heltid. Bara så där

Faan vilken tur att jag hoppade. Jag trivs ruskigt bra. Jag jobbar typ jämt känns det som emellanåt men inte en endaste gång har jag känt att nej, jag vill inte åka till jobbet. Aldrig. Visst är jag trött. Helt slut emellanåt men jag har roligt. Jag hinner inte vara någonstans. Är jag hemma har jag så mycket att jag inte hinner åka till jobbet. Är jag på jobbet så hinner jag inte åka hem. Eller klart att jag gör så klart men jag jobbar på. Bara lite till. Och detta. Lite till bara…

Annat bra är att Mister som har aktivitetsstöd numera faktiskt arbetstränar där. Han är nu uppe på 25 % Det är fanimej stort. På riktigt.

Och nu har jag sovit en stund i min badbalja. Ja alltså här finns inget badkar så jag har en murarbalja att bada i. Funkar fint det också.

Nu ska jag göra mig klar för sängen och att sova igen. På riktigt.

Jag somnade ovaggad igår

Jag arbetar och står i. I veckan har jag fått en golvtvättmaskin. Eller stället förstås fast jag säger jag, det är jag som använder den mest. Den ska förhoppningsvis underlätta en del, både vad gäller arbetet och att spara på mig. Framförallt axlar och händer. Jag har jobbat på nya tider i typ två veckor och redan förbereder axeln för en inflammation. I onsdags var första testkörningen bortsett från genomgången. Så mycket enklare för kroppen. Så mycket mindre smärtor och trötthet. 😃

Efter jobbet var jag inte alls så slut som i vanliga fall, det gjorde inte alls så ont här och där. Perfekt! Så när jag hade handdiskat upp en fylld diskmaskin och en del upptill, (diskmasinsåbäket har ju så klart lagt av) dammsugit och plockat så hoppade jag i stallkläderna.

Jag mockade ur två boxar, skurade vattenbaljor och matbaljor. Möblade runt i stallet. Skyfflade hösilage, sopade. Jag körde ut ett antal skottkärror för tömning. Hämtade in hästarna och verkade en och en halv. Borstade bort ofantliga mängder fällpäls. Sen bar jag ut fyra stora Ikeakassar gräs i hagen. Fyllde vatten. Mockade ut det nyskrivna och sopade rent efter mig.

Därefter var jag färdig i kroppen. Fast efter att jag var klar med mat och dusch mm så var klockan alldeles för sent.

Jag sa att det gick så enkelt med maskinen att jag orkade så mycket efteråt att jag på torsdagen inte orkar köra maskinen. 😎 Och det var ju tur att jag slapp. Maskinen hade inte tagit laddning, proppjäveln hade gått igen, så jag fick ta moppen. Maskinen hade jag på laddning och använde vissastans tills den var urladdad igen. När jag var klar så ställde vi den där den kan laddas utan större risk för proppsmäll.

Så lite tröttare igår alltså. Fast behövde in i det stora gula helvetet också. *Nä vagn orkar jag inte hämta, det behöver jag ingen, jag ska inte ha så mycket.*

Håll käften

Jag tog två korgar. Började med yoghurt. Gånger flera. Andra grejer. På vägen kom jag på mineralbalja till hästarna. När jag kom ner i källaren var jag ganska trött i armarna och värre skulle det bli. En balja väger tio kg. Jag skulle ha en saltsten också. Tio kg. Eller hur? Det fick bli en liten istället, den vägde två kg bara… Det var en lååång väg till kassorna sen. Köpte två starka påsar, men de har så långa handtag så fick ha runt handlederna också. Hela tiden kände jag hur armarna blev längre och läängre och läääängre. När jag äntligen kom till bilen se så var de dryga tre meter och släpade nästan bakom mig.

Väl hemma hade jag en del disk och tvätt att ta tag i. Mineralbaljan skulle bäras till hästarna och fyra ikeakassar med mat. Och vatten. Hela kroppen protesterade men den fick vara tyst en stund. Lite hästmys är som balsam.

De finaste pojkarna ❤️

Jag la mig en stund hos hästarna när de tuggade så avslappnande. En får liksom lite andra perspektiv på det hela.

Det blev ingen vidare lång stund, Newt tyckte att det var en bra idé att drössla massa gräs över mig. Och avslutade det hela med att fräsa ur systemet. Över mitt ansikte förstås 😂

Sen var det ju visst kvällsmat också. Just ja. Det måste vi ju ha. Tiden bara försvinner liksom utan att det jag vill göra hinner bli gjort. Och jag kunde äntligen få ta en godusch, det kliade av gräs precis överallt. När huvudet landade på kudden så somnade jag närapå direkt

Det handlar om balans

Det är så himla roligt att komma till jobbet och folk talar om hur bra det är att jag är tillbaka och gör min grej. Det hände i måndags, det hände igår och det hände idag. Beröm kan en nog rent egotrippat inte få nog av. Jag tar det mig och strävar efter att bli bättre ändå.

Men som sagt. Det handlar om balans. Så för att inte egot ska bli för stort så avslutade vi det hela med att tillsammans prata lite skit om mig. 😂 Det är bättre att själv vara med att styra upp skiten än att andra sköter det själva 😏

Det börjar bli flyt

Det går framåt nu. Full fart.

När jag blev sjukskriven så passade jag på att söka mig ett annat arbete. Jag fick inte det vilket i efterhand kanske var det allra bästa. Jag blev hemma betydligt längre än de max tre veckor jag räknade med. Eller rättare, jag sa till läkarn att får jag bara vara hemma en vecka och sova så blir allt bra. Han visste vad han gjorde när han sa då säger vi tre veckor och då kommer du tillbaka hit. Det blev närmare tre månader istället. Hoppsan. 🙄

De senare månaderna var jag sjukskriven på 50 % och jobbade två kvällar i veckan med närapå mer stress än förut och halvt panik för att gå upp i tid och få ännu mer jobbekvällar. Nåja, det är tid kvar tänkte jag. Men… Jag sökte ett annat arbete igen. Inte för att de behövde personal, det var bara jag som ville ha annat. Dagtid. Mindre stress.

Semester med vänner. Massa snö, Sol och skratt. Precis hur skönt som helst. Om inte. På lördagen åker vi hem. På söndag ska jag jobba. Och nu är det fulltid som gäller. Vi satt och pratade Tina och jag. Ångesten kröp liksom på. Bara kvällar. Åka när alla i familjen kommit hem för dagen och komma hem när de ska lägga sig. Förlängda öppettider och jag slutar ännu senare. Sen kommer sommaren. Om det är en eller ett par man kort så ringer man mig om jag kan komma tidigare. En eller två timmar. Inte ovanligt alls och jag har själv sagt till om det. Klart som rackarn att jag hjälper om jag kan. Men… När ska jag ha ett liv. Hinna göra det jag behöver och det jag vill. Nej nej nej. Jag orkar inte. Vad ska jag göra istället då? Vad ska jag bli när jag blir stor. Vad vill jag göra. Tankarna snurrade fort fort.

Någon dag senare var jag på tur med hundarna. Kom tillbaka och tittade till mobilen. Da boss hade ringt och messat. Förlåt att jag stör på semestern men har lite jobbplanering som jag vill prata med dig om. Kan du ringa mig. Så jag ringde, undrande om vad som nu blir. Jag kanske inte behövs längre, vem vet?

Vi behöver ändra på rutinerna igen. Jag har tänkt att vissa sysslor ska läggas på morgonen istället, från och med vecka 14, vad tänker du om att jobba förmiddagar istället? 8-11. Troligtvis längre. Till sommaren ännu fler timmar om du vill.

😃😃😃

Precis som jag önskar. Helt perfekt.

Helst vill jag ha igång rutinerna så fort det går. Du är schemalagd på söndag, vad tror du om att vara ledig den kvällen och börja på redan på måndag?

😃😃😃

Helt perfekt. Passar mig utmärkt. Tack 😀

👑 Kungen är tillbaka! 👑

Jag är igång igen. Jag gör det jag ska och behöver inte gråta blod när andra inte gör så som jag vill ha det. Nu blir det precis så bra eller dåligt som jag gör det och jag har bara mig själv att sparka på. Jag ska dessutom lära lite andra uppgifter så jag kan hjälpa till om det krisar.

Jag arbetar mina timmar, åker hem, fixar och kan ändå umgås med andra än mig själv både på kvällar och helger.

Nu är det full fart framåt. För Kungen är banne mig tillbaka. 😉

Ännu en kallelse

Ännu en avbokning. Jag gör ingen mammografi. Förra gången ringde jag och bad om en ultraljudsundersökning istället och blev kopplad till diverse människor som inte ville förstå att jag inte vill göra mammografi. Jag kan tänka mig ultraljud. Jag gav upp och bara bokade av skiten.

Nu har jag fått en kallelse till. Jag skiter i telefonfobin, bemödar mig inte och bokar helt enkelt av istället. Snabbt och lätt.

Vi fnular på en tur till Halmstad jag och tösasmulan, det ska bara bli av liksom, och där är tanken att göra termografiundersökning. Hon vill gärna ha koll på sina tuttar redan nu men inte med mammografi. Helt rätt. Klok är hon tösasmulan 💖

https://www.informationskriget.se/2015/08/28/termografi-ett-sakrare-alternativ-till-mammografi/

http://evalotta.info/brostcancer-och-den-rosa-lognen/

En kurs för mig

Jag sitter och spanar efter någon kurs att anmäla mig till utan att hitta något jag vill sätta igång med. Jag vet inte heller vad jag tänkte mig från början mer än något kul och intressant. Fast inte det nä. Tills. Jag hittade den absolut perfekta kursen för mig. Jag känner redan hur det spritter i hårtopparna och hårfärgen nästan flagnar av. Tyvärr verkar kursstart redan ha varit för någon anmälningssida finns inte. Men den dagen det är dags så är jag där. Bara så ni vet. Kanske vi ses 😉

Hårklyveri

För dig som vill fördjupa dig i hårstråets fysiologiska och filosofiska uppbyggnad – ur ett analytiskt och subkulturellt perspektiv. Eller för dig som helt enkelt vill bli bättre på att hänga upp dig på onödiga detaljer, petitesser och andra saker som är pyttesmå, oviktiga och irrelevanta.

INNEHÅLL OCH UPPLÄGG
Vi går igenom de vassaste verktygen (yxa, såg, rakblad, vass hyvel och vassare hyvel) och de vanligaste snittytorna (längden, tvären, höjden, bredden, snedden och vid behov även sniskan). Vi tränar på olika klyvtekniker och konsten att hantera rätt verktyg till rätt hår. Eller hål. Hål är extremt intressanta och oväsentliga.

Vi övar i grupp på att missa poängen och lägga fokus på fel saker. Med andra ord lär vi oss att sila mygg och svälja kameler. Därefter sorterar vi myggen efter frisyr (rakt, krulligt, hockey, tuppkam, flattop och svinrygg för sig), benar ut och finkammar dem.

Vi avslutar kursen med en debatt om påvens skägg, där vi diskuterar skäggstråets struktur och hur en påves strå skiljer sig från en biskops. Eller så vänder och vrider vi på någon annan struntsak. Diplom delas ut till dig som har missförstått hela kursen och lärt dig något helt ovidkommande, såsom exempelvis statistik.

FÖRKUNSKAPER
Kursen vänder sig till dig som är ren nybörjare. Dock är det en fördel om du tycker det är spännande med livets gåtor – såsom hål eller restskatt – och vill lära dig mer om abstrakta ting som exempelvis substantiv. Det betyder såklart inte att det är något fel på verb, även om de spanska ibland kan vara svåra att böja. För att inte tala om de tyska. De tyska verben måste man böja med locktång och snabbt doppa i permanentvätska, så de inte raknar innan man hunnit uttala dem.

Fördjupade kunskaper i operasång är dock ett krav, då vi kommer att sätta upp Barberaren i Sevilla. Eller som vi kommer att kalla den: Hårklyvaren i Söderhamn.

KURSLEDARE
Kursledaren har skostorlek 40, illgrön-grå-beige ögon, kluvna hårtoppar och är extremt vass på att baka. Fast det beror förstås på hur man definierar vass.

Alla våra kursledare genomgår Medborgarskolans pedagogiska grundkurs och erbjuds ett internt utbildningsprogram med möjlighet till fortsatt personlig och pedagogisk/metodisk utveckling.

KURSMATERIAL
Kurslitteratur:Nationalencyklopedin samt partituret till Barberaren i Sevilla.

BRA ATT VETA
Under den termin som du är kursdeltagare hos Medborgarskolan får du 6 % rabatt på www.bokus.com. Det vill säga inte 5 % och inte heller 7 %. Men kanske 8 %? Nä.

När alla andra är klara

De bastar och duschar, en efter en. Varma ångor slår emot en när en kommer in i badrummet. Till slut är det bara jag kvar. När de andra går till sängs då passar jag på, sänker värmen ordentligt och väntar en stund. Med öppen dörr ligger jag sen och njuter av eftervärmen.

Åtminstone mot slutet. I början är det väl varmt men inte värre än att jag står ut. En timme eller två senare tar jag en behövlig dusch och är sen redo för sängen.

På väg tillbaka 

Jag har haft bloggpaus. Länge. Inte för att jag inte velat skriva något, hela huvudet har varit fullt av alla möjliga inlägg. Både av det jag vill skriva om och det jag varken kan eller vill skriva. Så fullt att allt snurrar runt och stannar kvar i en evig virvelström. Blandat med händelser, måsten, människor, borden och tvungenheter. Arbete, vardag, sömnbrist, familj. Och ett ständigt dåliga samvete för allt jag vill men inte lyckas med. Så av inlägg blev det inget. 


Istället tog jag stopp totalt, blev konstig i huvudet på riktigt, fick bli hemma från jobbet och söka läkare strax före jul. Jag tänkte mig lite blodprover och någon snabb lösning på mig själv. Jodå. Just så. Jag blev sjukskriven och de sista två månaderna haft  50% sjukskrivning för återgång till arbetet. Det går så där. Mina max tio timmar känns mer än nog men det är nu dags att gå tillbaka till fullt igen. Nattarbete är dock inte aktuellt längre, precis innan sjukskrivningen så hade vi samtal, chefen och jag. Tänka om helt för att orka. Jag sökte till och med ett nytt jobb i årsskiftet. Så här i efterhand var det en förbaskad tur att jag inte fick det. Det vore just snyggt, knappt hinna börja innan braket kommer. Iallafall jobbar jag enbart eftermiddagar/kvällar framöver, med helt nya rutiner. Just nu känns det mer stressande än förut men det kanske sätter sig med tiden.

Jag hoppas ju varje dag på att just idag är jag pigg. Det är jag inte. Alls. Minns knappt hur det känns. Förra veckan tror jag det var torkade jag ur köksskåp och luckor. Sen låg jag i två dagar. Men imorgon är jag nog pigg. Jag har inte tid med sånt här.
För övrigt är det som vanligt. Jag hasar runt bland katter, hundar och hästar. Och de vanliga måstesakerna hemma. Tvätt, disk och städ. Det går inte fort men det går  långsamt. Vi har en massa snö och det är så vackert ute. Jag älskar snö ❄

Ibland är 

Ibland är nattens mörker ännu mörkare
Tystnaden är ännu tystare

Ibland är tomheten ännu mer tom
Ensamheten ännu mer ensam

Tystnaden ekar i mörkret och tomheten blir till ett skrik av ensamhet

Det är mycket nu. Också 

Vi lever fortfarande bland flyttlådor trots att vi har bott här ett tag nu. Ibland behöver en nåt speciellt och får ut och göra ett röj med början i uthusrum 1, sen 2 och sen vidare ut i ladugården. Har en tur så ligger sakerna lätthittat och om inte sån får en leta mera eller kanske köpa nytt. 

Efter den här äckelblöta vintern börjar det dock bli bråttom med ompackning och flytt av grejer. Vi har vinden ovanför,  det finns inget golv men vi måste fixa. Så kan vi bära upp boklådor bland annat, innan de blir förstörda. Här nere eldar vi ju på i kaminen så värme kommer upp och murstocken hålls varm.  
Kaminen vi beställde och hämtade i Norgeland var nåt av det bästa. Helt fantalastiskt. Igår hämtade Genbanken hem en väldans många kg eldbriketter och sen blev det varmt. Ojojoj 😁 Om vi då ska tala mysfaktor. 

Jag säger bara det 😘 Och Fiefryslort älskar den, och ligger där så fort det är tänt i princip. Är det kallt och otänt så talar hon om det och då fyrar jag på förstås. 

Fiefryslort ja. Hon är här igen,  har varit sen september. Hon och Tiili hör liksom ihop så det är som det ska. Mister som alltid har haft dörren stängd om sig dygnet runt har numera aldrig stängt. Fie vill ju komma in 😘  Själv tänkte jag att nu har hon varit här så länge att jag anmäler oss två till aktiveringskurs och har lite extra kul. Tyvärr missar jag en av gångerna för vi förbereder oss för en liten vinterresa med goa vänner. Kursledaren håller mig uppdaterad ändå genom att jag kommer lite tidigare ett annat tillfälle istället. 

Vinterresa var det ja. Vi har ju knappt haft snö alls ju och det måste vi ha. Decibel och Genbanken vill ju åka skidor liksom. Mycket och länge. Själv tänker jag mig hundpromenader och med en Fie som drar mer än lovligt i kopplet och mina dåliga skithänder så köpte jag mig en ”antidragsele”.Vilken skillnad. Att sätta sele på Fie är annars som att starta plogen men nu blev det bättre. Så nu kan vi göra annat än att bara diskutera om det tänker jag.

Jag har beställt overall till Fiefryslort men börjar bli orolig att det inte ska hinna hit. Jag tänker mig bilden av flyg eller båt som flyger hitåt. Troligtvis till Köpenhamn och vidare till Sverige. Jag försöker intala mig att klart att det hinner hit liksom. Typ till på torsdag så finns det massa tid kvar. Om ifall liksom. Fie älskar snö men fryser fort, vilket jä-la öde. 

Tiili däremot har ju päls för både två och tre hundar så henne åkte jag iväg med för lite sen och fick henne nerrakad. All den pälsen gör henne genomvarm och hon orkar ingenting. Och det gör det inte lättare att hålla vikten på henne. Det räcker med ett löp sen är det några extra kilo att ta tag i. Varje gång. 

Nu är det fart på henne igen och när vi är i snön så har hon sitt täcke. Inte värst tjockt men alltid nåt. Blir det kris så köper jag fleecefilt och spännband 😉 

Mellan allt packlådeletande,  kursande,  förberedande, vardagsförsök, hästande och annat som måste göras så jobbar jag förstås. Och försöker sova minsta möjliga men ändå tillräckligt. Det funkar ibland. Ett tag. Och sen tar det stopp och jag sover nästan ett dygn. Och sen börjar jag om igen. 😁 En dag har hästarna sprängt stängslet och är på flykt och det är hästjakt, en annan dag ska det köras balar. Kanske är äventyret en tur med hästsläp en gång och en annan dag är det att åka till ”stora gula”.  Idag har jag sjuk pojke hemma, massor av tvätt att fixa och jobbenatt. Plus allt jag vill hinna samtidigt, det blir som det blir. 

Idag är det grått och tråkigt ute. Det blåser och troligtvis blir det regn under dagen. I helgen däremot var det helt amazing. Jag och Genbanken tog de fyrbenta och gick, det finns många vägar att kolla upp. Tiili blir alltid lika glad när hästarna ska med och bubblar nästan ur skinnet. Fie däremot gillar det inte alls så hon sprang hem igen 😂 Det var bara att ringa hem till Mister så han kunde ta emot henne. Fegsnöre 😍 

Mer sol åt folket. Jag säger bara det. Mer sol åt folket. Och snö. Jag gillar snö. 

En oväntad belöning 

Lite självskrytigt inlägg fast ändå inte skrytigt. Jag är bara lite glad. Och det får en ju vara 😊

I veckan hade vi personalmöte på jobbet. Vår Rc fick blommor och grattis till färdig utbildning. Applåder från alla. Sen fick vi höra en motivering läsas upp, fina saker men jag var lite bortkopplad som vanligt. Det rör ju inte mig det där,  jag jobbar ju bara på nätterna liksom.  Plötsligt hör jag mitt namn.   Årets anställda. Va? Jag? Men.. Jag fick alltså kliva fram och kramas och få blommor och ett presentkort på valfritt ställe. 🙃 


På riktigt. Jag. Av alla de har att välja på. Så väljer de mig? 😄 Och egentligen har jag ju inte gjort nåt himlastort. Bara haft för många timmar med mig själv och en aldrig tyst hjärna. 😝 Människan är ju egentligen lat. Inte alltid ur den negativa vinkeln, det behöver inte alltid vara dåligt.  Men de flesta vill väl göra det som ska göras med så liten ansträngning som möjligt?  Jag också. Och samtidigt som jag gör mina uppgifter så ligger det i bakhuvudet hela tiden och arbetar, -hur kan jag göra för att det kan gå fortare,  enklare,  snabbare.  Vad kan jag tänkas behöva?  Hur kan jag förenkla för andra som kanske kan förenkla för mig. Ibland smäller det till och idéer ramlar fram och ibland så kommer jag på andra grejer. 😝 Allt är inte stjärnskott om jag säger så 😂 Ibland är det hempatent och jag älskar buntband. 
Inget märkvärdigt alltså. Ändå var det mig de valde. Helt otippat och mycket tacksamt ❤